"Das ist mir doch egal!"

 Min vecka har varit mycket händelsefattig och har mestadels tillbringat min lediga tid i huset, vilket känns lite tråkigt. Nya tyskakursen satt igång förra fredagen, vilket är ett plus dock. Alttid kul att lära känna nya människor, speciellt då de bor i närheten och man inte skall behöva betala sig sjuk för att åka jämt in till Hamburg då man känner sig för att vara social.

Gällande arbete så fortsätter mitt minimala antal jobbtimmar att vara normen. Dessa timmar kommer dock att jobbas in snart då det blir ledigt från skolan för pojken vid påsken. Som tur är kommer jag inte att vara tvungen att vara tillgänglig under de hela 18 dagarna, men nog en hel del. Aja, det är väl helt rättvist då jag har haft det så slappt på sistone.

Imorgon åker vi med familjen ner till Karlsruhe (6-7 timmars bilresa utan trafikstopp) för att hläsa på lite deras bekannta. Följer gärna med gratis till en ny del av landet! Det är inte precis som om jag skulle ha allt för mycket på gångs här i hemknutarna just nu.

En bild från flickans onsdagsjumppa. Onsdagen i fråga var
karnevalsdag, så vår lilla tös var utklädd till prinsessa!

Sani!!

Förra veckans onsdag kom äntligen efter en lång väntan. Den morgonen fick jag krama min syster för första gången på nästan sex månader. Lyckan jag kände går nog inte att beskriva med ord. Dessutom var jag så fruktansvärt stolt över min syster som klarade av galant att både flyga själv och att orientera sig från Hamburgs flygplats till centrum!

Onsdagen tillbringade vi mest med barnen och hemma då jag hade jobb helt som vanligt. Vi lagade bla. mat på dagen och gick på flickans jumppa på eftermiddagen. Tog en promenad runt byn hann vi också. Den dagen var fylld med en hel del tjattras, det är såå annorlunda att få kommunicera ansikte mot ansikte!

PS. Min syster har, så som jag fruktat blivit längre än mig. Hennes hår var dessutom fruktansvärt långt. Kändes som om det var flera år sedan jag hade sett henne senast..

Min snälla hostmamma gav mig eftermiddagen ledig på torsdagen, så vi tillbringade hela dagen inne i Lünneburg med Sani. På förmiddagen besökte vi lokala simmhallen (en liten besvikele dock), turistade runt i Lüneburg och åt asiatiskt. På kvällen myste vi lite med min hosmamma i soffan med Germanys next top model i tv-rutan, och somnade tidigt efter en dag fylld med aktivt simmande, cyklande och promenerande.

På fredagen drog vi ingen lugn kväll utan åkte iväg till Hamburg för att checka in läget där. Tror nog att fredagkvällen i fråga kommer att stanna i våra minne förevigt, vi skapade nämligen ett par en historier som börjar med orden "Under den där kvällen i Hamburg på Reeperbahn..". Vi fick sällskap av Eric, Doris och Daniel, och senare nya bekanntskaper från Wales!

Lördagen var incheckad i kalendern som en shoppingdag i Hamburg, men omständigheterna var lite emot oss. Vi hann gå runt ett kvarter förrän regnet började falla, vilket drog ner på shoppinglusten en hel del, så vi återvände efter ett par en timmar till gamla trygga Lüneburg var vi åt Centrals himmelska burgare. På vägen hemvägen till byn gjorde vi en sista sväng via Rewe var Sani fick köpt det sista hon ville ha hem matvägs härifrån.

Före vi måddes dra oss iväg mot flygfältet på söndagen hann vi äta lunch med familjen och även slappa ett tag. Hejdåkramen med min käraste syster var som tur inte allt för jobbig med tanke på att jag kommer ett var till Finland om ca. en månad. Gud så tiden går fort! 

Lätt sagt en legendarisk kväll den här med!

Uppe i vattentornet i Lüneburg!

Asiatiskt efter Salü, simmhallen i Lüneburg

Sanis första Currywurst!

Kölner Karnival!

 Huh-hu sånt veckoslut! Har haft så roligt att det borde vara olagligt.

På fredagen träffade jag Felicia i Hamburg, styrde stegen mot Reeperbahn, och senare såg Fifthy Shades Of Grey på Savoy. Är ännu inte helt säker på vad jag egenligen tyckte om filmen, inte dålig men inte något superbra heller. Sevärd kan man väl kalla den.

Efter få och dåliga timmar sömn ensam på ett hostel brevid tågstationen lade jag väskan över axeln och marscherade med en semla till busstationen, var jag träffade mitt resesällskap. Den sex timmar långa bussresan till Köln gick förvånandsvärt smärtfritt med min nya bekanntskap Anna från Raumo. Det är henne jag får tacka för att jag alls åkte, hon var snäll och frågade om jag vill hänga på i hennes gängs karnevalutfärd.

Själva karnevalen var härlig! Så gått som alla var utklädda eller hade nån slags karnevalsutrustning, och skrattet och leendena omringade oss jämt! Runt tolvtiden tappade jag dock bort allihopa (fråga inte hur), och med en död telefon lyckades jag inte hitta dem igen före på morgonenbussen påväg hem sju timmar senare. Som tur hittade jag snabbt nya bekanntskaper som tog mig med sig i deras firande. Underbara människor, är evigt tacksam för allt de gjorde för mig den natten. Utan dem hade jag säkert missat bussen hem också, var ju trots allt första gången i Köln.

Eftersom min nattsömn mellan lördag och söndag bestod av ett par ynkiga timmar på bussen påväg tillbaka till Hamburg sov jag som en stock förra natten. Nu skall jag ännu sova ett par en timmar före pojken kommer hem från skolan, bis bald!

Viikonloppua odotellessa

Idag var första dagen på länge som jag var ensam med barnen på morgonen, vilket var egentligen helt skönt. 

Nu slapp jag osäkerheten gällande jag skall/får hjälpa till ("PAPPA SKA" dittan och "DU SKA INT" dattan). Detta betyder alltså också att jag kommer att ha huset för mig själv igen under dagarna, vilket är säkert det bästa med att hostpappas sjukledighet tog slut. Det är inte precis som om han skulle störa på nåt vis, men när han under de senaste månaderna har varit hemma under dagarna har jag för det mesta hållit mig undan i mitt rum då jag har varit hemma. 

En annan grej som nu kommer att åter normalställas är matlagningen. De senaste månaderna har jag lagat mat åt förutom mig och pojken, också åt hostpappa, vilket har gjort att pressen på att laga mat har varit större. Låter löjligt, men ni har ingen aning om hur pinsamt det kan kännas att servera brända fiskpinnar då det är någon annan runtbordet än jag och pojken.

Veckan har först börjat men jag har redan hela veckoslutet bokat!

På fredagen åker jag in till Hamburg för att träffa Felicia, och senare går vi och ser Fifthy Shades Of Gray tillsammans med hennes mamma.

Efter bion blir jag faktiskt och sova i Hamburg, ensam på ett hostel (lite skrämmande måste jag erkänna). Jag, en annan finsk au pair och ett par Erasmus-utbytesstuderande åker tidigt på lördagmorgon till Köln för att fira karnevalen där! Vi drar en galen move och festar hela dagen samt natten i Köln, och åker tillbaka till Hamburg på morgonkvisten. Här man kanske bör nämna att en väg tar sext timmar med buss, så galet är det verkligen.

Fasching, karnevalen alltså, är en tradition de firar årligen i Tyskland. Jag vet inte allt för mycket om den, förutom att den är störst i Köln och att det går i stort sätt ut på en jättelik maskerad med parader och skoj!

Alla dagisar och skolor firar det också, så t.ex lilla tösen här hemma skall vara utklädd till inget mindre än prinsessa på fredagen. Ser fram emot att uppleva det hela med iver!

Vårväder i februari

Nortysklands milda vinter fortsätter. Igår var jag igen på en promenad/länk i det härligt molnfria och varma sk. vintervädret. Temperaturen rejält över nollan känns det mer som första maj än början på februari.

Hittade ett mycket fint naturskyddsområde vart jag måste ta med kameran någon dag som solen bestämmer sig för att titta fram. Nu är det nämligen moln, dugg och regn som gäller.

Annars gjorde jag inte mycket speciellt detta veckoslut, sov ut riktigt ordentligt och spenderade tid med familjen här. Då budjeten är liten måste man koncentrera sig på utflykter som inte kostar skjorta, så som min gårdagliga promenad.

Femte månaden

Idag har jag varit i Tyskland i 150 dagar, alltså fem månader. Så som i alla andra "månadsinlägg" måste jag konstatera även i denna att tiden går så otroligt fort. Min tidsångest blev inge bättre av att min hostmamma sa  häromdan att "jaa, och då är det ju så att andra hälften går dubbelt snabbare".

På samma gång som tiden bara svischar förbi måste jag nog säga att det känns som en evighet sedan jag vari i Finland, vilket låter mycket konstigt men jag lovar att det är helt vettigt!

I Januari har jag haft varje veckoslut någonting på gångs, så har brännt mycket mer pengar än vad jag har förtjänat. Har alltså med mycket rediga tag pumpat ut pengar från mitt finska kont vilket inte är alltför bra, men å andra sidan har jag haft så fruktansvärt roligt dessa veckoslut så de har nog varit värt det. Komiskt hur lätt penarna rinner mellan fingrarna ifall man åker iväg till Hamburg eller Bremen. Fast man inte gör alltför mycket verkar det som om man skulle ha hål i plånboken. Det är inte som om jag har shoppat eller köpt nya egodelar, utan största delen går till transport. En festnatts transporter till och från Hamburg blir lätt en hel då vi vägrar att ta cyklarna nu på vintern. Sedan går det en hel del pengar till själva alkoholen då man inte har alltför stora möjligheter att förfesta hos någon..

Det summerar denna månad ganska bra; mycket festas och budgeten på minus!

Sani kommer förresten hit om 12 dagar!! Så fruktansvärt ivrig, längtar så!

Amandas besök närmar sig också med stormsteg, 37 dagar!

Hoppas Felicia och jag får besöket till Kia inprickat i kalendern snart så

får jag lägga en countdown ruta för det med!

Läser boken som jag fick till julen av mina hostföräldrar. Lättare sagt än gjort.
Tatsächlich, Aufnahmegerät, verschwörerisch und so weiter..

Crazy night out in Hamburg

Förra lördagen i Hamburg blev legendarisk! Måste säga att Melissas sista kväll i Hamburg inte kunde ha varit galnare. Vi hade galet roligt, men även bara rent av GALNA saker hände. Tror att jag måste dra det lite lugnare ett par en veckoslut framöver för att jämna ut det hela. När vi satt på tåget påväg hem en hel del senare än tänkt funderade man nog om vi hade tappat vettet. På plats var Doris, Radka, Britany, Maria, Valeriia och Melissa förstås. I nåt skede vara alla andra förutom jag och Melissa hux flux borta, vilket var lite komiskt. Detta hindrade dock inte vårt festande!

Från Melissas och min "sista måltid" på fredagen!

Maria, Melissa och jag på O'brians!

Kan inte riktigt fatta att jag är ensam i denna by nu. Melissas fd. hostfamilj har redan en ny au pair, men hon verkade inte alltför intrsserad av att umgås vilket är verkligen synd. Framöver kommer jag alltså att måsta stå ut med både att cykla till stan (och tillbaka upp för dendä jädrans upopförsbacken) och betala taxin hem efter kvällar i Hamburg därifrån ensam. Dessuton kommer det ända sällskapet på mina promenader kommer väl åter igen var Spotify...