I Lüneburg

Första dagen idag som båda barnen var borta, så cyklade in till Lüneburg för att turista lite. Tog tom. kameran med, så här är för en gångs skull annat än telefonbilder. Måste bara få säga att Tyskland gamla arkitektur är sjukt mysig!

 Rathaus

 Vid Ilmenau

 Am Sande

Wasserturn

 Am Sande sett från vattentornet

Im Wald

Efter att hostmamma kom hem idag och min arbetstid slutade ( i allmänhet jobbar jag alltid tills hon kommer hem) bestämde jag mig för att gå ut och springa lite. Blev tipsad av HM att det finns en skog rikitgt i närheten, så bestämde mig för att gå dit, vilket visade sig vara ett av de bästa besluten hittils!

 Visste att i denna delen av Europa dominerar lund, och tänkte att jag möts av skog i sydfinländsk stil. Ack vad fel jag hadde! Tror inte rikitgt att storleken på lövträden eller stämningen kan fås på bild, men jag som annars också är intresserad av natur fick lite av en wow-upplevelse. Blev alltså inte för mycket springas då jag var och varannan minut stannade för att iakta eller fota någonting, haha.

Eftersom det finns knappt om vegetation på marken gick det bra att springa fritt utanför stigarna, vilket känndes asbra! Klart man kan göra det i Finland också, men så betydligt lättare här.

Fick inte storleken i proportion på nåt annat sätt, ursäktar min

"just looking into the distance" pose.

Man vet att man skall studera miljöbiologi då man

 fascineras av krälväxter på trädstammar..

Alltså seriöst, stammarna är massiva

Alles wird gut

Hallo!

Första 'riktiga' arbetsdagen överstökad! I morse förde vi tillsammans med hostpappa och äldre syskonet lillasyster till dagis. Pojkens skola börjar först på torsdagen, så enda tills dess kommer vi att leka på tumis på dagarna efter att vi/jag fört tösen till dagiset. Med tanke på att detta var min första gång någonsin som jag barnvaktade gick allt riktigt bra! Vi hann leka på och härja en massa, utmaningen som återstår är att försöka få honom att sluta tänka på telefonen min med en massa spännande spel.. är ju inte riktigt meningen att jag bara skall räcka fram telefonen och sedan strunta i pojken. På eftermiddagen hämtade vi tösen och lekte lite grann alla tillsammans tills hostmamma kom hem.

Har även hunnit ha mitt första känsloutbrott, skedde så fort som jag fick dörren stängd efter mig till mitt rum efter den sk. arbetsdagen. En blandning av hemlängtan och känsla av släppande stress efter att jag klarat av första jobbdagen kom ut i form av tårar. Efter en liten promenad, ett par samtal och Milka choklad kändes världen som en fin plats igen, och nu mår jag hur bra som helst. Antar väl att det är något normalt som händer kanske ett par en gånger före man hunnit vänja sig.

Perillä ollaan!

Skivet i planet

I skrivande stund sitter jag på planet påväg till Hamburg. Kommer antagligen att publicera inlägget när jag kommer hem till min host familj som ligger en timmes bilresa ifrån flygplatsen.

Felicia kramade jag hejdå hemma hos mammas idag före vi åkte iväg med bil med mamma, Miki och Sani till flygfältet i Vanda. Visst kändes det jobbigt redan då, men ni kan bara ana hurudant gråtanfall jag fick nyss då jag läste brevet Felicia hade skrivit åt mig. Fy fan vad jag kommer att sakna alla, speciellt den där tjejen!
Allt med flyget har annars gått bra, men en timme är vi sena. Det var någon som krävde ambulans till plats för att sin mor hade varmt och började hyperventilera.. att sånt.

Pappan och barnen verkar supertrevliga, så jädrans skönt! Helt i onödan har jag stressat över att 'tänk om barnen hatar mig', de verkar jättehärliga!

Skriver mer när jag står på tysk mark, tshüss!

                                                                                                                           

Nu är jag alltså här. Det är så skönt att äntligen är det, så slapp man stressen och ångesten. Som med det mesta jag upplevt så släpper stressen när man väl dykt in i det hela. Föräldrarna är trevliga och barnen gosiga, rummet litet men mysigt. Allt står verkligen bra till alltså! Kom hit sent igår, så vi hann inte göra mycket annat än lägga barnen till sängs och skåla med skumppa för första kvällen. Idag cyklade vi lite runt i byn vi bor i och åkte senare till Lüneburg (75 000 inv.) för att äta, superfint ställe, bilder kommer senare! Nu skall jag nog lägga mig till sängs, första jobbdagen börjar imoron, med en väcking kl. 6.

Bis bald!

Packas

Imorse när jag vaknade slog det mig.

Jag är påväg. På riktigt. Imorgon klockan 17.30 åker planet iväg mot Hamburg. Jag har bara idag och imorgon förmiddag kvar i Finland. ÄÄÄ HJÄLP.

 Jag stressar som aldrig förr, det är så mycket jag borde hinna med innan jag åker, så många man måste hinna säga hejdå åt. Efter detta blogginlägg skall jag åka till t.ex till mommo, kommer att vara jobbiga farväl. 

Har ännu heller inte packat färdigt, jag plockar kläder in och ut ur kappsäcken, springer runt i huset och söker saker som inte går att finna. Som tur har min hostmamma sagt att kläderna i Tyskland är mycket billigare än i Finland, så jag är inte tvungen att packa så mycket kläder. Här nedanför ser ni en bild på min kappsäck som har blivit ompackad minst tre gånger sen jag tog bilden..

Mikä tekee sut onnelliseksi

För tillfället kan jag inte göra annat än le. Jag ler ett brett leende fast jag borde inse att min tid här i Finland rinner ut i sanden och att jag lämnar bakom mig än enorm mängd människor som jag kommer att sakna så fruktansvärt. Det kalla faktumet är att efter lördagen ser jag inte någon från Finland på mycket länge, vilket jag förtränger till fullo. Fast nu i denna stund känner jag inget annat än ren lycka.

Tänk att så små saker här i livet räcker att göra oss glada!
Man borde oftare vidga sina vyer och bara leva livet istället för att tacka nej till
chanser som kommer emot.

Usch vad jag diskuterar flummigt och på djupet. Det skall inte bli en vana, jag lovar.

So it begins

Välkommen till min nya blogg!

Jag trodde aldrig någånsin att jag skulle börja blogga igen, men here we are.
Förberedd er på stavfel och ologiska formuleringar, att skriva var aldrig min styrka. Senast jag skrev blogg gick jag i högstadiet, så det var ett tag sen.

Jag heter Janni, snart 19 år, påväg om fyra dagar till nordtyskland var jag kommer att spendera mitt mellanår efter gymnasiet. Mina nio månader skall jag spendera som au pair hemma hos en finlandssvensk/tysk familj med två barn.
Feel free att hänga med i vad som väntar!