Wo bin ich gewesen?

Halloj!

Har inte publicera ett enda inlägg sedan jag kom hem från Tyskland, och nu har det ju nästan gått två veckor sedan det hände. Tänkte att jag passar på att skriva ner lite hur mina fiilisar var förrän jag hinner glömma.

Fotoboken som jag skulle ge som avskedspresent hann inte komma dagen jag åkte iväg, utan kom dagen efter. Annars skulle det inte ha varit så farligt, men kändes lite pinsamt då jag var tvungen att begära dem att skicka räkningen åt mig från postpaketet. Fast nåjaa, shit happends, världen går inte under fast de fick se priset. Man har ju glömt prislappar på presenter förrut.

Mina hostföräldrars avskedspresent till mig var en väska med Lüneburgs vattentorn på, och en massa saker innuti den. I den låg bla. teckningar från barnen, låda med Kindergodis, Lüneburg karameller, bratwurst, curryketchup, teposar av teet vi brukade dricka till kvällsmål, ett kort med vacker text, en Kohlrabbi (en typ av kål alltså. För att jag är dökär i smaken, och den inte är så vanlig här) och bodylotion från Nivea.

Avskeden var jättejobbig. När jag började läsa kortet hostmamma hade skrivit kunde jag inte hålla tårarna tillbaka längre. Hade planerat att inte gråta framför barnen, speciellt pojken, för han kan vara lite känslig, men det gick inte så bra. Efter att jag skärpt mig en aning satte jag mig i bilen med hostmamma. Utanför securitychecken på flygfältet rullade det tårar ner för bådas kinder igen då vi kramades hejdå. Sedan fick jag känna mig totaldum där jag sen stod ensam hulkande och rödgråten i securitycheckskön.

Gud vad jag älskar min tyska familj. Känns som en evighet sedan jag andades tysk luft, och jag saknar speciellt barnen något fruktansvärt ♥

Trots det jobbiga avskedet var det nog något euforiskt med att få komma hem till sitt hemland. Jag log som en idiot när vi började landningen och jag såg distansten mellan mig och ländet jag älskar mest minska.

När jag väl landade och väntade på min andra kappsäck bleknade mitt leende ganska hastigt bort. Dagen jag landade var dagen då alla skolor hade sin avslutning, och vi skulle ut och festa ner till Ettan med hela gänget (förutom Kia såklart som fortfarande är i England). Min andra kappsäck med allt mitt smink kom aldrig. Den hade dessa jävlarna lämnat i Hamburg. 

Felicia väntade på mig i terminalen, och därifrån körde vi rakt till henne för att jag skulle kunna duscha och laga mig klar (med hennes smink), varefter jag sprang snabbt via pappa, och sedan sprang jag upp till Sofia för att förfesta sesådär 30min, för att sedan åka vidare till Ekenäs.Trots kappsäcksdramat blev det en helt super festkväll med flickorna på Ettan. Kunde nog inte ha valt en bättre dag att komma hem, träffade så många saknade bekanta!

Efter korgvällen sov jag över hos Felicia, och först dagen efter hade jag tid att packa upp och åka till mamma för att krama henne. Det här med prioriteter gott folk, haha!