Neiti känkkäränkkä

Brist på innehåll att blogga om. Normipäivä, en bråkande lilltjej och en härjande grabbe.

Nu när det har gått en tid sen jag kom, har den yngre verkligen visat sitt sanna jag. Humörsvängningarna kommer som blixtar från bar himmel, i ena stunden cyklar vi glatt från dagis och i andra tvärnitar hon och ställer sig på trotoaren för att skrika efter mamma, suck. 

Känns faktiskt inte så jobbigt som det låter, det gäller bara att distrahera henne med andra saker när hon insisterar efter mamma, duken eller björnen (utom räckhåll såklart). Idag använde jag mig av "Vi kan inte stå här hela dagen, vi måst snabbt hem, de börjar regna snart. Då blir vi helt blöta!", så i nästa sekund tramppar hon iväg i raserfart, haha.

Pojkens och min Mittagsessen idag, mina färdigheter i matlagning
börjar ju snart uppnå houswife nivå!

Nej, jag inhandlade inte dessa bara till mig själv..
Kommer att bli så fet här att ingen känner igen mig.. :')