Ich gehe mit meine Laterne...

Dagens långa arbetsdag blev inte så jobbig som jag trodde trots allt.

Hostpappa var hemma på morgonen, så han skötte det mesta med tösen medan jag läste nyheter vid köksbordet. Detta var en morgon som jag inte fick göra något eftersom "pappa ska!", vilket egentligen inte var något mig emot..

Dagen hemma med pojken blev mycket roligare än förväntat! Hade roligt riktigt på riktigt och blev påmind om varför jag nog älskar mitt jobb egentligen! Vi har varit till lekparken, brottats (vilket han äääälskar), lekt våra egna lekar, ritat och bara pratats vid (vem trodde någonsinn att man kan göra sånt med en sju-åring?!)

Efter att hostmamma kom hem med den yngsta från dagis (hämtar henne varje fredag) satt jag faktiskt en timme och ritade tillsammans med barnen på "övertid", bara för att det var så mysigt!

Älska när barnen är på bra humör!

Igår var vi föresten på en Laternumzug tillsammans med hostmamma och flickan som ordnades av hennes dagis. Här i Tyskland har de någon slags tradition var barnen tågar runt ett par kvarter med färggranna lycktor sjungandes sånger i höstmörkret runt den 11. November. Vi var redan ett par veckor sedan på tillställningen som ordnades av byn, så hela byns ungar sprang omkring med sina små papperslycktor i ett långt led.

Fanns väl en historia bakom traditionen, men ingen bryr sig egentligen om varför. Sjukt mysigt var det i alla fall!

Ich gehe mit meine Laterne, und meine Laterne mit mir.
Da oben leuchtet die Sterne, hier unten leutchen wir...